Muffins valpar
Pappan heter Zappa. Fortsättningen på bloggen, nu när valparna flyttat, finns här!
Gå till pumivalpar.se om du vill veta mer om föräldrarna.
Skicka gärna e-post
Muffin vid gott mod. Nej hon går inte runt och letar efter valparna som flyttat. Snarare spanar hon efter beaglen som nyss passerade på vägen.
Första badet. De tre som ska åka till sina nya hem i morgon fick sitt livs första bad ikväll. Trodde de skulle protestera mot det, men de var jätteduktiga alla tre. Stod tyst och fint och lät sig schamponeras och duschas. Vi lät bli att tvätta huvudena så att de skulle få bara positiva erfarenheter av tvättningen. Vi hade storstädning i lekhagen också. Sen blev det pumirace. De krävde att få fram alla sina leksaker. Även tuggbenen som de grävt ner och gömt i hundsängen. Muffin går och tar alla tuggben från dem så fort de lämnar något framme. Nu sover de, rena och fina. Sista natten med gänget.
Koppelträning. Det här är igår, nyårsafton, i dag gick det plöstligt att hitta bilderna på minneskortet. Det är Krut som är ute och går med bläckfisken. Och Linn, som åkte tillbaka hem igen idag. Det var lyxigt att ha två kunniga kennelflickor till hjälp!
Vikt 8 veckor
- Dumle: 3, 1 kg
- Tosca: 2,9 kg
- Mazarin: 3,5 kg
- Mums: 2,9 kg
- Polly: 3,6 kg
- Vi köpte en ny våg, men den är inte pålitlig, visar flera hundra gram olika från en minut till en annan. Vi har gjort om det flera gånger och tagit det som visats flera gånger. Men väger de mindre när de kommer hem är det alltså inte troligt att de minskat i vikt, utan att vågen visat fel.
De sov förbi tolvslaget
Muffin visade åter sin storhet som mamma. I vanliga fall skäller hon på raketerna, det är ju hennes jobb att larma om ovanliga saker som händer runt huset. Och jag brukar inte tysta henne, tänker att det är bättre att låtsas som inget. Men nu ville jag ju inte att valparna skulle tycka att raketer var något att bry sig om. Och skäller hon så brukar de också skälla. Så jag bad Muffin sitta stilla och tyst i stället för att skälla på de smällande grannarna. Och då gjorde hon det. Vi bara tittade på raketerna genom verandafönstret. Och valparna höjde bara lite på ett öra ibland när det smällde till, men vaknade inte riktigt utan låg kvar och sov. Muffin fick en bit av deras köttfärs som belöning.
Nyårsafton
Vi har haft koppelträning ute. Polly satte sig ner och vägrade röra sig ur fläcken. Mums hoppade runt som en rodeohäst för att bli av med halsbandet. Det blev nåt fel med kameran så bilderna sparades inte, men han hade kul! Och det var väl syftet, att de skulle ha skoj med människor och konstiga snören och bli lite mentalt trötta före tolvslaget.
De är mer intresserade av att klättra och balansera än att promenera, det bådar ju gott inför deras agilitykarriärer.
Den riktiga koppelträningen, att gå ordentligt och åt samma håll som människan, den sparar vi åt de nya ägarna. Vi har heller inte introducerat godis, korv och sånt, som lockbeten. Och inte klickat in dem. Ni som tar över om några dagar har allt det roliga kvar alltså. Nu börjar det smälla så smått härute, men det brukar aldrig bli mycket oväsen och Muffin är inte skotträdd. Så för valparna blir det nog inte annorlunda än när torktumlaren väsnas eller Muffin skäller på sopbilen. Hoppas jag i alla fall.
Vi håller oss nyktra även denna kväll (vilket vi nog brukar göra, men nu har vi en bra anledning) för att inte snubbla på de små framåt småtimmarna. Skålar i julmust.
Och önskar alla er därute i natten ETT GOTT NYTT HUNDÅR!
Vi som har en liten valp är ju fulla av goda föresatser. Träning och aktiviteter, gos och kärlek. Jag, som ska ge Polly ett roligt hundliv, har ett personligt mål: Att klå mamma Muffin och Nelly på klubbmästerskapen i agility så snart Polly har åldern inne. Vi börjar med grundträningen i handling redan på söndag. (Säg det inte till dem, det ska bli en överraskning).
Nu har sista valpen hittat sin nya ägare. Det blir Mazarin (på bilden) som ska flytta ända till Finland, och komma till ett hem där det både finns en annan pumi och hundkunnig lillmatte.
Vi behåller alltså Polly hos oss. Hon har ett litet underbett och kallas därför för Mops.
Veterinärbesöket gick väldigt bra. Ingen blev åksjuk, alla lät sig hanteras på bordet av veterinären. De brydde sig inte om chippet eller sprutan alls. När vi kom hem sprang de runt och busade som vanligt, verkade inte alls trötta som efter förra bilresan. Nellys hundkompis från rikslägret, Linn, är här och hälsar på, så jag hade god hjälp med valparna hos veterinären.
Så här låter de just nu. De borde sova …
Bilåkning
I dag fick valparna följa med till Alingsås, för att träna mer bilåkning. De verkade lite illamående, men kräktes inte. Nu sover de bort obehaget. I morgon är det dags igen, då ska de till veterinären för besiktning.
